Vill du också dela din berättelse?
Låt oss gärna få höra vad Jesus gjort i ditt liv... och hela Sverige också.
Jesus säger att vi skall vara som en stad på berget, en samling människor och
livsberättelser som alla kan se.
Skicka i så fall din berättelse till info@jesusfordig.nu
Vi ser fram emot att ha din berättelse här.
2016-06-03
Ljus i hjärtat
Nattvardsgudstjänsten på sjukhemmet var slut.
Då säger den av deltagarna – en kvinna från Norge : ”Detta är första gången jag tar emot nattvarden sedan jag blev konfirmerad!”
”Vad säger du?”
”Jo det är så och jag har längtat efter den under hela mitt liv!”
Kantorn och jag kunde inte säga något efter det. Jo, kantorn, han sa: ”nu är det mörkt ute”, och det var det för det var senhöst och november.
Då säger kvinnan: ”Ikke i mitt hjerte, der er det lys”
Artiklar/Utdrag
Följ med och se
– utdrag ur biskop Johan Dalmans bok med samma namn
(Verbums förlag)
- Gör det bästa du kan av det bästa du har till glädje för alla!
- Varje gång jag kommer till gudstjänst för att fira mässan vet jag att Gud är med.
Att Gud är nära mig.
- Vad grundar sig mitt hopp på? Vart tar jag vägen med min förtvivlan? Vad längtar jag efter?
Trons möte med levande Gud rymmer vidunderliga möjligheter. Det känner människor.
Något är på väg att hända.
- Att säga: ”Följ med och se” från vaggan till graven, från dopet till den sista vilan, är att röja vägen till Jesus, som själv gör all världens skillnad.
- Tro är ett möte. Ett frimodigt svar på Jesu fråga till lärjungarna och därmed också till dig och mig...: ”Vad vill ni?” Vad vill du med ditt liv?
Vi berättar:
Jag har Jesus att tacka för allt i mitt liv
För mig är tron på Jesus en gåva från Gud. Det börjar med bön till Gud om att få komma till tro på honom! Nästa steg är att bekänna mina synder – det som jag gjort orätt mot mig själv och andra - till Gud och be om förlåtelse för dessa.
Förlåtelse genom Jesus är nyckeln till Himmelriket! Den innebär att mitt ”hjärta” blir befriat och lättat från det som tynger. Och detta är en möjlighet som är öppen för alla – oavsett vem man är och i vilken situation man befinner sig i!
Jag öppnar ofta mitt ”hjärtas dörr” för Jesus och då är det som om en väldigt god vän kommer på besök.
Min tro, som har växt fram genom åren, har förstärkts genom att jag fått läsa och lyssna till Guds ord. Ju mer jag umgås med Jesus desto mer frid och glädje känner jag. Då blir det också att jag strävar mer efter att göra det rätta, och det har gjort mitt liv mycket rikare.
Jesus är ”allt” för mig, Jesus är mig alltid nära, jag har Jesus att tacka för allt i mitt liv.
Erik Abrahamsson, 97
Nu får jag komma hem
Else-Berits man, Kent, hade fått cancer. Nu hade den nått hans lungor. Då öppnade han sig för Gud. Else-Berit hade alltid sin bibel liggande på bordet i vardagsrummet. Nu fick hon läsa ur den för Kent och bad varje dag för honom.
En natt vaknar Kent och berättar för Else-Berit att han ”inte fick komma med tåget”
”Vad menar du?”, sa hon.
”Jo,” sa Kent, ”jag såg i drömmen ett tåg som skulle till himmelen och att det fanns massor av människor på det. De vinkade åt mig men sa att det inte var dags för mig ännu.”
Efter detta fylldes Kent av en förunderlig frid och glädje. Denna frid bar honom de sista veckorna medan han levde. Han blev helt förändrad. Svordomarna t.ex. försvann helt.
Några dagar innan han dog ropade han på Else-Berit.
”Ser du ängeln!” ”Nej,” den såg hon inte.
”Ser du inte honom, han är blå till färgen och nu välkomnar han mig. Han välkomnar mig med sina händer. Nu får jag komma hem.”
Kort därefter blev han mycket sjuk och fick komma till lasarettet. Där satt Else-Berit och en annan släkting och sjöng psalmer och bad böner för Kent. Den 13 oktober drog han sin sista suck och hans ansikte fylldes av frid.
Berättad av Else-Berit Eltvik i samband med ett besök inför Kants begravning.
Det lilla gruvsamhället Kristineberg, c:a 5 mil norr om Lycksele, har fått sitt namn förknippat med ett omtalat och känt gruvschakt, den berömda Jesusbilden däri och en gammal, märklig profetia...
Den 29 November 1946 hände det som gjort denna gruva berömd - när man sprängt inne i gruvan och dammet lagt sig, framträdde en silverskimrande bild av Jesus på bergväggen. En tre meter hög gestalt - på 107 meters djup, mitt inne i berget! - hade uppenbarat sig för världen...
Gruvledningen ville fortsätta att spränga, vilket skulle inneburit att Jesusbilden skulle ha förstörts, men arbetarna vägrade. Senare undersökningar visar att om man fortsatt att spränga, skulle hela gruvan ha rasat, då den "pelare" som Jesusbilden finns på utgör själva bärmassivet i gruvan. Arbetarnas respekt för denna gestalt räddade förmodligen många liv.
Men denna Jesusbild, som uppenbarat sig mitt inne i urberget, är inte bara en märklig och fascinerande bild. Det finns nämligen en mycket gammal profetia som blev aktualiserad i och med denna händelse. Denna profetia, som under årtionden hade bevarats i folkmun, frambars av en kvinna i Vilhelmina lappmark flera årtionden innan denna märkliga gestalt uppenbarades i gruvan. Profetian blev så småningom nedskriven och lades i förvar på Länsmuseet i Umeå.
Ännu märkligare blir det, när man tänker på att staden Kristineberg (= Krist inne i berget?) hade fått namnet innan gestalten uppenbarat sig. Det fanns från början endast en ladugård på platsen. Men här prövades för första gången i Sveriges historia malmletning på elektrisk väg. Detta var år 1918. Efter flera undersökningar under åren, startades brytning i stor skala år 1940 och ett litet gruvsamhälle med namnet Kristineberg växte upp på platsen.
Så här lyder profetian:
"I världens yttersta tider kommer det att uppstå många falska profeter, av vilka åtskilliga kommer att förutsäga tiden för den yttersta domen. Om du får höra sådana tala, skall du inte tro vad de säger, ty endast Gud vet om den dagen. Beviset på att vi nalkas slutet är människornas lärdom, vilken sprider sig över hela jorden. Folken kommer också att bli egenkära av sig och lita på sig själva. Kristenheten avtar och gudaktigheten försvinner. Människorna skall mena, att ingen Gud har skapat jorden. Somliga kommer att tro, att människorna själva åstakommit undret. Framtidens människor kommer att göra stora uppfinningar, ja, så stora, att de anser att inte ens Gud gjort sådana underverk. Den mänskliga uppfinningsförmågan kommer att dana om de människor, som Gud skapat, men de människorna kommer att sakna själ.
Människorna kommer att resa i skyn på drakliknande föremål. Det blir drakliknande, fräsande föremål i skyn, på jorden och under jorden. På den tiden kommer människor att jubla och säga sig vara världsalltets herrar. Men ändå är de inte nöjda. Nästa etapp blir försöket att övervinna döden. Ingen skall behöva dö utan få evigt liv. Allt detta kommer människorna att se, men de har ej längre visdomens ögon att se med. De vill ej bättra sig från sina synder. Vedermödans plågor skall övergå alla jordens länder och folkslag, och på alla tungomål kommer klagolåt att höras.
Men i Norden finns ett land med resligt folk, och folken i Nordanlanden skall skonas i det längsta från de vedermödor, som redan gått ut över jorden. Ty Gud själv har rett en boning åt sin enfödde Son i ett av Nordlandets skimrande berg. Berget och landet skall länge vara överskuggat av Herrens hand. Var berget och landet finns, vet ännu ingen, men det skall uppenbaras i världens sista tider. Men innan den tiden kommer, har folken i Nordanlanden vikit av från Guds utstakade vägar. Ännu kommer Gud att förbarma sig över människorna i Nordlandet, därför att de är givmilda av sig. Men även det folket skall tilltaga i synd. Då kommer Gud att visa människorna sin enfödde Sons bostad i det skimrande berget, den boning, som han själv tillrett.
Det kommer en tid att råda stor häpnad inför Kristusbilden. Men snart kommer de att glömma allt, och gudlösheten får övertaget bland folket. De kommer att ropa, att det inte finns någon annan gud än kunskapens gud. Det skimrande berget kommer då att åter visa sig och bli omtalat bland människorna, därför att Guds beskyddande hand fortfarande vilar över folket, som bor där. Denna gång kommer Kristusbilden visa sig uppe på bergets topp, så att alla skall kunna se den. Åter skall människorna se och häpna över det stora undret. Gud kommer även en tid att skona Nordlandets människor från tidens vedermödor, så länge gudabilden visar sig, och dess boning inte krossats av människohänder.
Emellertid tilltar gudlösheten. Människornas otro blir större och större. Berget med gudagestalten krossas. Gud tager då sin beskyddande hand ifrån Nordlandets folk. De vedermödor, som det resliga folket så länge skonats ifrån, skall komma över dem. Sjufalt och åter sjufalt värre än de plågor, som hemsökt andra jordens länder och folk."
