Hitta skatten i templet
Utspritt över templets rum finns pusselbitar till denna karta. När du hittat alla bitarna öppnas ett speciellt rum upp!
Ur Karmelitmunken Wilfrid Stinissens bok: Idag är Guds Dag (Libris)
När Jesus talar om himmelriket eller Guds rike avser han inte endast något som har med livet efter detta att göra. Guds rike är ett tillstånd, där Gud regerar över människan och hela skapelsen.
Det finns inget högre att önska eller att längta efter än just detta att Gud skall råda i och över oss och att vi skall leva i ett villkorslöst JA till honom.
Därför borde bönen ”Tillkomme ditt rike” vara en av våra mest älskade böner.
För en kristen är det mycket enkelt att komma i kontakt med Gud.
Gud är ju inte bara slutmålet efter en lång och mödosam väg. I Jesus Kristus är han själv vägen. Så snart vi tar ett första stapplande steg ut på vägen, är vi i tillsammans med Gud.
Det enda som behövs är att uppriktigt älska Jesus. Kärleken anförtror sig till den älskade, öppnar sig för honom, litar på honom. Om en sådan äkta kärlek till Jesus fyller ditt hjärta, går allt annat av sig självt.
Jesus är Emmanuel: Gud med oss.
Det enda du behöver göra är att låta honom ta dig vid handen. Sedan Gud har visat sig på jorden och tagit sin boning bland människorna, är han ”gripbar” för alla. När du i tillbedjan och förundran böjer dig inför det mysterium som i Jesus kommit dig så nära – det är då han avslöjar sig allra mest.
Här planeras mera innehåll
THORVALDSENS JESUS
Från ”Under ytan” av Torgny Wirén och Mats Johansson”
För ganska många år sedan bestämde man sig för att renovera en stor kyrka inne i centrala Köpenhamn. Det var en väldig katedral med höga valv, mäktiga torn och spiror. Många framstående fackmän arbetade med renoveringen och för den inre utsmyckningen hade man anlitat en av Danmarks absolut främsta konstnärer.
Mycket av arbetet började bli färdigt när den store konstnären kom dit. Bertel Thorvaldsen gick så långt bak i kyrkan han kunde komma, ställde sig där vid väggen och funderade. Blicken sökte sig mot koret längst fram. Där stod ett naket altare. Något stort och mäktigt måste finnas där för att dra till sig människors uppmärksamhet. Det väldiga taket bars upp av tolv höga pelare, sex på var sida. Pelarna var vitkalkade och ganska fula. Någonting borde också göras för att skyla dem.
Plötsligt slog det honom, i ett nu kunde konstnären se alltihop framför sig. Han skulle skapa de tolv lärjungarna, en vid varje pelare. Om de stod på en gjuten plattform borde det räcka att göra dem två och en halv, kanske tre meter höga. Var och en av dem skulle få sin egen personlighet, formade så att människor kunde se sig själva i dessa gestalter. Och allra längst fram bakom högaltaret skulle han göra en jättestaty av Jesus själv. Den måste vara minst sex meter hög. Händerna skulle resas uppåt, huvudet vara vänt mot skyn; en Jesus som står där och ber för människorna, ber för en ond och förvriden värld. Säkert skulle detta göra intryck på var och en som kom in i kyrkan.
Thorvaldsen satte igång, full av entusiasm och arbetsglädje. Månaderna gick, lärjunge efter lärjunge tog form. Till slut hade stunden kommit för Kristusgestalten. Han arbetade med oerhörd noggrannhet, la ner hela sin själ i varje detalj. Bertel Thorvaldsen var fast besluten att detta skulle bli ett av hans livs allra största verk.
Det var sen kväll när han slutligen fullbordade de sista delarna av Kristusgestalten. Thorvaldsen hade format ett vackert huvud som blickade upp mot himlen, han hade gjort de lyfta armarna mot skyn, er Jesus som står där och ber för mänskligheten. Trött, men mycket belåten såg konstnären alla de tretton figurerna på rad. Äntligen var allting klart! Thorvaldsens personlige assistent lovade städa efteråt.
Det var ytterst sällan vaktmästaren slarvade med något, men den har kvällen gjorde han det. Dörren in till ateljén måste vara öppen för att gipset skulle få chans att torka. Av misstag slog vaktmästaren igen ateljédörren innan han gick. Den höga luftfuktigheten gjorde att Jesusstatyn inte torkade snabbt nog.
Morgonen därpå kom Bertel Thorvaldsen som vanligt först. Med tålig förväntan öppnade han ytterdörren. Det var alltid med viss oro han tittade på sitt konstverk dagen efter. Ibland kunde en gipsfigur ha hunnit ändra form innan den stelnade. Vissa gånger gjorde detta hela arbetet förgäves. Dessutom såg konstnären ofta på sitt verk med nya ögon efter en natts sömn. Något han tyckt vara ett oslagbart mästerverk på kvällen, kunde dagen efter te sig högst medelmåttigt.
Bara några steg in i huset upptäckte Thorvaldsen misstaget. Fylld av förfäran slet han upp dörren för att släppa in frisk luft. Men olyckan var redan skedd, stel av fasa stod han där och betraktade katastrofen. De väldiga armarna som skulle rest sig mot himmelens Gud hade långsamt sjunkit för att slutligen stelna någonstans i höjd med midjan. Huvudet hade också sjunkit, böjts som en blyg skolpojke mot golvet. Ingen kunde med bästa vilja i världen tolka detta som en bedjande Kristus.
Vanmäktig av förtvivlan insåg Thorvaldsen att månader av arbete förspillts bara för att vaktmästaren slarvat med dörren. Han skulle skälla ut honom som han aldrig gjort med någon förut. Men så lugnade han sig, tog några steg tillbaka och såg upp mot statyn. Det böjda huvudet blickade ner på honom med faderlig omsorg, armarna var formade till en öppen famn. Det var som statyn stod där för att trösta honom i hans förtvivlan, som om den ville ge honom trygghet och stöd.
En lång stund stod Bertel Thorvaldsen där och bara stirrade. Det var inte han som skapat detta. Ändå insåg han att det var så Kristusstatyn måste se ut. Människorna som kom in i Vårfrukyrkan i Köpenhamn skulle inte möta en världsfrånvänd Kristus som bedjande lyfter huvud och händer mot himmelen. De måste få möta en närvarande Jesus, en Jesus som ser på dem och möter dem med en öppen famn.
Så fick det också bli. Än idag finns Thorvaldsens Kristusstaty längst fram i Vårfrukyrkans kor som en mäktig påminnelse - inte om en vaktmästares slarviga försummelse - utan om en Gud som tålmodigt står där och väntar på varje liten vilsen människa.
JESUS, HIMMELRIKET OCH DU
Våga välja väg
Jesus talar i Bibeln ofta om Himmelriket, Guds rike. Där står också att Himmelriket består av rättfärdighet, frid och glädje i den Helige Ande (Rom. 14:17) Bibeln säger att Jesus är Vägen till Himmelriket - det eviga rummet, som finns både i detta livet och i livet efter döden! Det kan ses som en annorlunda, alltigenom god plats - Guds dimension av ljus och kärlek – och Jesus är både en del av denna och vägen dit.
Vill du gå den Vägen?
Välkommen att gå in i bilden, följa skyltarna, göra dina vägval och gå mot ljuset på bilden – och ljuset i livet!
Här och nu genom Jesus
Himmelriket är, liksom Gud, tidlöst – det finns nu när vi lever, och det finns när vi dör. Det finns överallt – men människan vill ofta inte öppna sig för det. Ändå är det bara som en tunn hinna som skiljer oss från Himlen. Vi kan ibland se glimtar av Himmelriket, i stunder av kärlek, när under sker. När Jesus var på jorden då kunde man i honom se det himmelska. Men även nu kan du få erfara Himmelriket när du kallar på Jesus och ber till honom – på ett eller annat sätt!
Från död till liv
När en människa dör lyfts slöjan bort från hennes ögon och hon får äntligen se klart det som hittills varit fördolt.
När vi dör får vi möta honom som är själva kärleken, vi får en kropp som är lik den kropp han har i sin härlighet (Fil 3:21), befriad från alla begränsningar.
Det övergår vår fattningsförmåga,
det är ”vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom”.
Men att vi inte exakt kan föreställa oss detta betyder inte att det inte är verkligt.
(Ur Wilfrid Stinissens Idag är Guds Dag)
Vägen dit
Kan Jesus hjälpa oss in i Himlen så att vi anpassas till himlen och fungerar väl där?
Svaret på denna fråga är: Ja! Berättelserna om rövaren på korset och den förlorade sonen...
Jesus är Vägen till Guds Rike, det är bara genom honom vi kan komma dit.
Om vi vänder oss till Honom och ber om hans förlåtelse och Hans hjälp, så kan vi räkna med att få vara med Honom i paradiset.
Att välja - ditt liv och dina val
Vad vill du med ditt liv - djupast sett?
Hur påverkar dina val i livet vad som kan hända framöver, både här på jorden och när du en gång dör?
Om du uppriktigt ger Jesus chansen att få ta hand om dig så kommer du troligen rätt snart att märka och förstå att han faktiskt finns: ”Den som söker skall finna”. Det är du som bestämmer, handtaget till ”ditt hjärtas dörr” sitter på insidan.
Oavsett dina val, så finns det en brevlåda här med ett brev till dig, som du kan läsa om du vill.
Förmedlat av anonym översättare
Kära vän!
Jag måste sända ett brev för att tala om hur mycket jag älskar dig. Hur mår du?
Jag såg dig igår när du talade med dina vänner. Jag hoppades du skulle tala med mig också.
När kvällen kom, gav jag dig en solnedgång för att avsluta din dag och ge dig vila.
Jag väntade på dig.
Men du kom aldrig.
O, ja, det gör ont. Men Jag älskar dig ändå därför att jag är din vän.
När du skulle somna, längtade jag efter att stilla, stilla få röra vid din panna.
Men du glömde visst av mig.
Du vaknade på morgonen och rusade upp, inte heller då talade du med mig.
Jag grät, mina tårar var i regnet, jag har ju så många gåvor att ge till dig.
Varför vill du inte ta emot dem?
Du ser också ledsen ut idag. så sliten och sårad. Det gör ont I mitt hjärta, för jag förstår.
Mina vänner sårar mig många gånger också.
O, om du bara ville lyssna på mig!
Jag försöker tala om för dig att jag älskar dig.
Jag viskar det i trädens löv och andas det i blommornas färger.
Jag ropar till dig genom bergsforsarna och ger fåglarna kärlekssånger att sjunga.
Jag omsluter dig med mitt varma solsken och parfymerar luften med mitt väsen.
Min kärlek till dig är djupare än havet och överträffar din allra starkaste längtan.
Jag vet hur svårt det är på jorden.
Jag vet verkligen det och vill hjälpa dig.
Jag vill så gärna att du ska möta min far.
Han vill också hjälpa dig. Sådan är min far, förstår du.
Bara ropa på mig, fråga mig, tala med mig!
Jag har så mycket att dela med dig.
Men nu vill jag inte störa dig längre.
Du är fri att välja.
Du får själv avgöra.
Jag har valt dig och därför väntar jag.
Med varma hälsningar
Jesus Kristus
C.S. Lewis
“[To have Faith in Christ] means, of course, trying to do all that He says. There would be no sense in saying you trusted a person if you would not take his advice.
Thus if you have really handed yourself over to Him, it must follow that you are trying to obey Him. But trying in a new way, a less worried way.
Not doing these things in order to be saved, but because He has begun to save you already. Not hoping to get to Heaven as a reward for your actions, but inevitably wanting to act in a certain way because a first faint gleam of Heaven is already inside you.”
(C.S Lewis, Mere Christianity)
“Your real, new self (which is Christ's and also yours, and yours just because it is His) will not come as long as you are looking for it. It will come when you are looking for Him. Does that sound strange? The same principle holds, you know, for more everyday matters. Even in social life, you will never make a good impression on other people until you stop thinking about what sort of impression you are making.
Even in literature and art, no man who bothers about originality will ever be original whereas if you simply try to tell the truth (without caring twopence how often it has been told before) you will, nine times out of ten, become original without ever having noticed it. The principle runs through all life from top to bottom, give up yourself, and you will find your real self.
Lose your life and you will save it.
Submit to death, death of your ambitions and favourite wishes every day and death of your whole body in the end submit with every fibre of your being, and you will find eternal life.
Keep back nothing.
Nothing that you have not given away will be really yours.
Nothing in you that has not died will ever be raised from the dead.
Look for yourself, and you will find in the long run only hatred, loneliness, despair, rage, ruin, and decay. But look for Christ and you will find Him, and with Him everything else thrown in.”
(C.S Lewis, Mere Christianity)
(administreras av nätverket Vägen)
Ange JFD eller Jesussidan som referens
Bankgiro: 456-6030
jesusfördig.nu har alltså sitt ursprung i Svenska Kyrkan och är grundad av bl a den välkände, men nyligen bortgångne prästen i S:ta Clara kyrka Carl-Erik Sahlberg, men den är ekumenisk, d.v.s. representerar också frikyrkor och s.k. ursprungskyrkor, se de olika inslagen i templet och avsnittet härintill Förberedande redaktion. Administrativt ansvarig för sidan är Stiftelsen bibelskolan.com, bibelskolan.com, en svenskkyrklig sida grundad av Bengt Pleijel, m fl, där många välkända präster och teologer medverkar.
Wilfrid Stinissen är en av Nordens främsta andliga ledare. Han är uppväxt i Belgien, men flyttade redan 1967 till Sverige och var med att bygga upp Karmelitermunkarnas verksamhet här. Sedan dess har han förmedlat Guds ord till en stadigt växande läsarskara. Wilfrid Stinissen avled i november 2013.
Sören Bolander bor i Göteborg, är präst i Sv Kyrkan och ivrig WS-läsare sedan åtskilliga år tillbaka. Om Wilfrid Stinissen skriver han (på www.bibelskolan.com): "Det som gör att jag så ofta återvänder till Wilfrid Stinissens texter är att han tar Guds existens på allvar och tror på Hans kärlek. Jag vet ingen som kan tala så övertygande om Guds kärlek som Wilfrid. Hur motsägelsefullt livet än kan gestalta sig vågar han alltid tro att Gud älskar varje mänska. Att våga tro på Guds kärlek är svårt. Men knappast något är viktigare än att ta emot Guds kärlek och att leva i den. Wilfrid Stinissen hjälper oss med detta. Därför återvänder jag så ofta till hans böcker."
För att skapa en andlig kontakt är det inte alltid nödvändigt med fysisk närhet. När vi tillsammans lyssnar till Gud, som är källan och målet i varje människas liv, och tillsammans försöker att leva efter hans ord, växer en gemenskap fram som spränger alla synliga gränser i tid och rum.
Internet kan bli en utmärkt symbol för dennagemenskap och en väg till den.
Det är mig en stor glädje att här och nu få möta många hittills okända vänner, som jag hoppas att en gång få vara tillsammans med inför Guds tron. Där skall vi oavlåtligt lovsjunga det mysterium som redan nu - om än beslöjat - är uppenbarat i Guds ord.
Om vi vill öppna oss för ordet och låta det prägla vårt liv, är förutsättningen den att vi verkligen, med själ och hjärta, lyssnar. För att kunna lyssna behövs en nollställdhet frihet. Vi skall inte försöka pressa in Guds ord i våra egna mönster och planer, eller tro att våra begränsade förstånd kan rymma dess fullhet. I Guds ord når vi aldrig botten, hur djupt vi än tränger ned i det. I dag avslöjar ordet den sanning jag just nu kan rymma. I morgon avslöjar det något mer.
Det allra härligaste med Guds ord, såsom honom själv, är detta ständiga "mer".
Om mina textkommentarer kan bli en liten vink: "Kom, vi drar vidare, ut på ständigt djupare vatten!" då uppfyller de vad jag allra mest längtar efter.